Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvem kan klandra dig, om, trött af striden,
Du omsider vika ger för tiden
Och, liksom de andra, söker friden
I din brist på kraft att lefva mer! — — —
När ändock dödstrotsaren — den siste,
Som, då allt förgåtts, än lefvat, miste
Kronan och i haf af is förliste,
Var det sorgeligt att se dcrpå.
Det dagaö åter.
I.
En rosenvingad örn, re’n morgon höres
Till himlen sväfva opp frän östanfjäll;
Och hvart helst fläkten af dess vingslag föres,
Der spritter lif i jord, i sjö, i tjäll.
Vid bjertats skakning uti tusen stycken
Den dimma slits, som nattligt nejden stängt,
Och rodnande inunder sina smycken,
Sig dagens bild i menskaus öga trängt.
Och allt, hvad helst af spända blicken hinnes,
Ilör hjertat till i detta ögonblick:
Och ingen önskan det numera minnes,
Som icke redan i fullbordan gick.
Ja! Slafvens bistra öde redes lika,
Som konungens, af ljuset till ett slott
För jordens prakt, kring hvilket Höda rika
Fontäner, drifua nu af sällhet blott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
