Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii.
Men livem står ensam der vid lutad hydda?
En lutad hydda tyckes han ju sjelf,
I förtid nedböjd af den hastigt Hydda,
Den strida ungdomstidens svällda elf.
Hvi längtar då allena ej hans öga
Att kräkta in allt, som i denna stund
Den djerfve vinner oppe i det höga
Och kringom honom inom dalens rund?
Hvi fängslar stoftet vid hans fot de blickar,
Som sändas kunde öfver sky och land?––––––
Till dem, ack, morgon ej som vänskänk skickar
Den bild, som målas utaf ljusets hand.
Den dag, som trifs så väl i glädjetåren,
Den släcktes ut i sorgetårens flod
Dti hans öga, som nu midt i våren
Såg höstligt svartna fältet, der han stod.
Dock mer än nog det sett: det såg ju falla
Den blomma, hvilken sist ännu dröjt qvar,
Sc’n tidigt, tidigt redan vissnat alla
De, hvilkas doft hans hjertas lifsluft var.
För honom äro fjärdarne och bergen,
Och lundens gröna tempel, himlens blå
Ett dunkelt minne blott, som mistat färgen;
En evig natt sin svepduk bredt derpå.
Men fast för honom solens altar slocknat,
Fast dagens guld för honom smälts ej mer.
Och murar för den yttre verldeu tjocknat,
En rikare han i sitt inre ser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
