Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvad är väl perlan, som af snäckan höljes,
Hvad är väl stjcrnan, dold i molnets tvång,
Mot himlaelden, som en stund än döljes
På hjertats härd, för den snart alltför trång!
När nattens gamla bojor börja skramla
Kring jordens åter i dem smidda hand,
Och tvekande allt nödgas stappla, famla,
Hvars mod nyss vidgades vid solens brand:
Då skall det för den blinde plötsligt dagas,
Då skall hans morgon på ett fäste gry,
Hvars en gång tända sol ej kan förjagas
Af nyckfullt hot från någon vresig sky.
Med denna sol att åter sig förena,
Den fångna lågan bryter redan opp.
Och denna morgonrodnads eld, den renas,
Kan intet hämma i dess segerlopp
Eoléharpan.
Med hårda händer stormen slog
På eolsharpans strängaspel;
Och djupa toner ut han tog,
Och lif det var uti hans spel,
Om också strängar dervid stundom sprungo,
Och ljuden som ur brustna hjertan klungo.
För veka öron föga gjord
Var eolsharpans dystra ton;
Man vänte ej i kulen Nord,
Bland ulfvars tjut, på furumon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
