Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tillsamman ifrån hundra skilda stigar,
En högtidsmorgon, i det gråa templet,
Hvars djerfva massor jättehänder troddes
I sagotidens djupa natt ha" lyftat.
O! bröstet grips ännu i denna stund
Af helig skakning, när jag tänker, huru
I)in stämma högt kring polarhvalfvet Hög,
Allvarligt manade, lik torndönsljnden,
Af livilka jagas bort de låga dunster,
Som lägrat sig kring Herrans sköna jord.
Men åter ljuft betagen minnes jag,
Hur ur den kärleksfyllda barmen flögo
He ord, som, milda stjernor lika, skulle
Den vilseförda leda hem till Gud
På vandringen vid trons och hoppets sida.
Jag ännu aldrig hört vårt hemlands språk,
Det underbara, djupa, klinga så,
Som då dess vingar buro från Ditt lijerta
De bud, dem evigheten sänder ued
Till grusets slägten, livilka uppåt blicka.
Ack! de förklingat spårlöst längesen,
De ord, som ur Ditt inres helgedom
Frambröto, liksom Paderströmmens böljor
Ur djupet af den kyrka, hvilkeu kvälfver
Sin rund utöfver dennes alla källor.
Hvad eld brann ej i ordens klara flod!
Och ej Du ville kyla denna eld
Med döda tecken, fängsel blott för orden,
Som skulle ställt dem för en isig blick
Från eftervcrldeus domaröga; — men
I tusen hjertan lefva känslor än,
Som sköto opp vid talets kimlalåga,
Liksom på fältet blommor dofta länge
Ännu, se’n strålen, som en sommardag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
