Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mot Herrans vilja hade vägat knorra,
Du gjort det nu och vägrat såsom Moses,
Dock ej i vredesmod som han, att föra
Till folket fram Hans Bud, som tecknades
På taflor, som ej hela verldens harm
Kan sönderslå emot de hårda klippor,
Som gensvar ge till syndens fräcka jubel.
En ringa herde tycktes Du Dig sjelf,
Eu David, hvilkens krafter föga syntes
Det stora värfvet vuxna, som Du skulle
Nu gripa au, i dunklet stapplande
På skuggor, som Din lcfnadsafton redau
För Dina fotter kastat. Om Du lydde
Den maning, som Dig uppsökt hade — Dig,
Som minst af alla väntat slikt besök —
Du gjorde det, så sannt Gud lcfver, icke
Af fåvitsk lystnad att på nya banor
Försöka lansens kraft: ej af förmätet
Begär att ställa på en upphöjd plats
För mängdens fikna ögon, glänsande
Af menskogunstens korta solskensblickar,
Det hastverk, hvilket, oftast gjort ofärdigt,
Af vensterhändta slumpen plägar kallas
„Att göra lycka15 — icke ens uti
Den ålder, då på oförsökta vingar
Vår ungdomslängtau flyger genom rymden
Från sky till sky, och hoppet sina slott
På deras lösa grundval trottsigt bygger,
Hörbergen åt de stora öden, som
Förväntas snart på gästbesök — ej ens
I denna tid en aning liviskade
Ett ljud derom, att lifvets aftonstjerna
Dig skulle leda till så höga hvärf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
