Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Farväl, min Fader, nu! Kanhända förr,
Än jag vet ana det, jag genomgått
De läroår, som mig bestämdes än
Vid lifvets höga skola. Ja, kanhända
Jag snart står redo att en vandring börja
Mer lång än den från Auras stränder fordom,
Då jag så hjertligt längtade att värma
Mitt af den kalla verlden kylda bröst
Uti Din hulda, alltid varma famn.
Kanske den ¿stora julen” kallar mig
Till rätta hemmet snart. Då står Du säkert
Med öppna armar åter att mig taga
Emot som förr, dä jag för sista gången
På jorden nalkades en faders hydda
Vid första morgonväktcu, sedan jag
På spegclblauka täcket, bredt utöfver
Den fosterländska fjärden, famnad af
En iskall dimmas stela armar, kastat
Mig hit och dit, förgäfves sökande
Det rätta stället att få livila ut,
Liksom en sjuk, som frossans bäfning skakar,
En isvulkan. — Ett vänligt sken till slut
Dock sände ut sin stråle genom töcknet,
Och vid dess ledtråd hastade jag nu
Med stegrad längtan till det varma hemmet.
Död! Kan du bjuda, sen jag irrat nog
På lifvets hala, isbelagda fjärdar,
Ett enda famntag, sådant som mig der
I hemmet väntade — låt lian blixtra!
Jag följer skenet geraa, ty det kan
Mig endast till en fadershydda föra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
