Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förbön.
Har du begrepp ont oforganglig sorg?
Atterboni.
En Niobe, i utdöd lyckas verld
Eu moder sitter, hemsk och stel i hågen.
Ett dödsbud än stött i dess bröst sitt svärd;
Den barn, hvarvid deu döda engclu blifvit närd,
Nu isas som kring klippans spets November vågen.
Kring henne bleknad låg all jordisk glans.
Som gyllne urnor brutna öfver grafveu,
Och himlen nu för henne endast fanns
För att. i stormen strö hvart blad ur lifvets krans:
En främlings bön då ljöd lik sucken djupt ur bafven:
aOm glädje ej jag beder Dig, o Gud!
För henne mera. Glädjen endast sårar
Ett bröst med skärande, med skarpa ljud,
Der oförgänglig sorg står hög i nattlig skrud.
Jag beder, Herre, nu för henne blott om tårar.
O låt dem smälta isen i dess bröst
Och göra fri den stamma, döfva smältan !
Der den fått öra och der deu fått röst,
O111 den ock ej kan gifva, ej kan taga tröst,
Den fläktar dock förtviflans stoft ur menskobjertan.
Du lifvets Gud, gif henne än en grift,
Som öppnas snart, liksom de alla andra,
Dock sjelf på deu hon läsc ej eu skrift.
Som kyligt tecknats der med tröstlöshetens gift:
Om hennes ro i Gud der läse de, som vandra.
Men som ur grafvens natt en blomma opp
Från mullen daggbestänkt mot ljuset sträfvar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
