Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvar skall jag mig fördölja! Redan gripes jag
Af hennes ögons eldblick. Ack, den kastar ut
De snaror, som sitt. rof förfela ej mot mig.
Allt mera fast ren trasslas mina fötter in
I hennes trollgarn, att de, fängslade, min flykt
Förvägra! Hur ock hjertat spjernar deremot,
Till mordiska gestalten blicken vändes dock.
(Johanna tar nftgra steg emot honom, men stannar åter.)
Hon nalkas! Ej jag väntar, tills don vreda först
Mig griper an! Bönfallande dess knän jag vill
Omfamna och om lifvet henne be. Hon är
Ju qvinna, kanske hon af tårar blidkas kan.
(I detsamma han vill nalkas henne, träder hon hastigt fram
mot honom.)
Sjunde scenen.
Johanna. Montgomery.
Johanna.
Dn är ett. dödens barn! En brittisk mor dig födt.
Montgomery taller till hennes lotter.
Håll opp, förfärliga, ej genomborra den,
Som ej sig kan försvara. Svärd och sköld jag bort
Har kastat och till dina fötter vapenlös
Jag sjönk. Mig lemna lifvets ljus och lösen tag;
Min fader hor der hemma, rik på egendom,
I sköna landet Wales, der Sevem slingra ses
Sin silfvcrvåg emellan gröna fälten fram.
Af femti byar der som herre hclsad, gema han
Med rikligt guld den käre sonen lösa skall,
Om jag vid lif i franska lägret dväljas hörs.
Johanna.
Bedragne dåre, uti jungfruns hand dn föll,
Förlorade! i den förderfligas, hvarur
Ej räddning och förlossning mer man hoppas kan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
