Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min huldhet är så bottenlös som hafvet,
Min kärlek lika djup; ju mer ja# gifver,
Dess mer jag har. De äro utan gräns.
Amman ropar henne.
Jag buller hör. — Farväl, farväl, du dyre!
Strax, goda amma! — Montague var trogen!
Blif qvar ett ögonblick, jag kommer åter.
iHon gar)
Romeo.
O sälla, sälla natt! Jag dock befarar,
Att allt är blott en dröm, då natten rår.
Den är för ljuf att ega verklighet.
Ur
Tredje Akten o
Femte scen.
(Julias kammare.)
Romeo och Julia uppträda.
Julia.
Vill du gå bort? Än är ej dagen nära.
Det näktergalen var och icke lärkan,
Som trängde in i rädda örats djup.
Hvar natt den sjunger på granatträds-grenen.
Tro mig, min älskling, det var näktergalen.
Romeo.
Nej, det var lärkan, morgonrodna’ns härold.
Ej näktergaln. Se afundssjuka strimmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
