Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
telser egentligen behöfde göras för att omskapa Cygnaei
klandrade dikter till regelrätta poemer. väckte på sin tid
munterhet och ett visst uppseende, samt har af Cygnaei
biografer ihägkommits. livarför Nervänders version, som
just gällde dikten „Den närmaste utsigten“ här måhända
försvarar sin plats, så mycket mer som utgifvaren ej ansett
sig böra rätta ens de svåraste meterfelen i dikten, då
Cygnaeus sjelf intog den oförändrad i sina ..Skaldestycken“.
Versionen lydde:
Den närmaste utsigten.
Så långt som blicken utåt fältet säg.
I drifvnns svepduk det orörligt låg.
Jag tänkte då: till slut skall våren komma
Och fläta lifvets tulla krans af blad och blomma.
Och vintern flydde. Himmel, jord och hat
Sprang glädjesträlande ur töcknig graf.
En il af fröjd igenom verlden spritter
Och löses opp i böljans sorl. i fogelns q vitter.
Och gifmild våren är liksom en kung.
Som lorsta gången frän sin thron och ung
Vidt kring sitt tjusta land och rike blickar
Och utur tulla händer lycka deråt skickar.
En blef dock lemnad lottlös i den fröjd.
Som jublar i hvart djup och på hvar höjd.
Förlorad der är solens konst, som målar
I blått, i grönt, i guld med dagrar och med strålar.
Se iiällu här närmast! Längst i drifvor höljd.
Af himlens skur den än blir fåfängt sköljd;
I nå!n gestalt ett lif derur ej vaknar,
Och sjelfva mossan der en torftig näring saknar
Granitens pantsar trycker ned dess barm.
Och den. som Alpens öde spetsar, arm
Dock ej sitt armod skyla kan lik dessa
Och mellan molnen dölja högt sin kala hjessa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
