Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Längesedan låg begrafven
folkets ära, folkets makt,
Och på spillror af sin storhet
det till dvalans ro sig lagt.
Men lik drömmen, hvilken vakar
öfver dvalans feberro,
Segrarn står i Babelsborgen,
forna kungars örnabo,
Ock nr natten af sitt sinne
blickar mot naturens natt:
Ser, hur stjernan föll från fästet,
på hvars höga thron den satt,
Ser, hur eldar, fjerran tända,
sjönko i sin askas bål,
Hörer krigarrop, som irra
omkring lågan utan mål,
Dignande mot flodens bäddar,
rinnande i luftens blå.
Genom Alexanders hjerta
nattomhöljda tankar då
Vildt hvarandra undanjaga,
som, när stridens slut är när,
Hären, hvilken vunnit slaget,
tränger flyktingarnes här.
Uti minnets måuskensdagar
herrskarns hjeltebana låg
Nu, omätelig som verlden,
för hans blick. Men, hvart han såg
Öfver den, han tror sig höra:
segrens dag är redan all.
Endast ett af dig numera
ryktet lära kan: Ditt fall.
Pur, från segerlyckans branter
hem till grafvens marmorfrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
