Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då följer allt, som andas dess exempei.
Sin vinge hvälfver fogelu till ett näste,
Hvari dess trötta hufvud finner ro,
Och åt den sjelf ett stilla fridsällt bo
Erbjuder trädets krona eller bergen.
Hvart vilddjur, jagande vid dagens brand
Med lika brännhet ifver efter rof
Och jagad sjelf utaf en hungrig skara,
Det fiDner dock till slut, när qvällen släckt
Den vilda ifvern och det bloss, som ledt den,
En kula, der det har sitt säkra hem.
Och sjelfva vågen, som om dagen kämpat
Med storm på vreda fjärdars tummelplats,
Den smyger sig omsider dock med qvällen
Bak klippan, hvilken, medan dagen varat,
Den skulle krossat — och der finner frid,
Lik seglarn famnad utaf hemmets hamn.
Så har, när dagen sjunkit mot sitt slut,
Allt i naturen dock ett hviloläger,
Ett hem, som det med fröjd sitt eget kallat.
Och dagakarlen likaväl som kungen,
Hvars fjettrars tyngd hans skuldra dittills böjt,
Ser utaf qvällens milda fingrar öppnad
En dörr, som leder till den hyddas frid.
Hvars okräukbara tempelprest hon är.
Alcibiades blott, hvars rika hand
Så månget folkslags vågskål makligt bar,
Der segrens lott och undergångens vägdes,
Var sedd med afund utaf tusende
Och dock med kärlek utaf många fler,
Den rikt begåfvade med snillets skatter,
Han står mer arm än allt uti naturen
Och allt i meuskligheten, när hans qväll
Utaf allt mer förlängda skuggor höljes.
Ja, jag är trött, Thimandra, att så irra,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
