Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ocli han hoppades att rädda
Med sitt ord de fräcka, rädda,
Hvilkas massa var — hans folk;
Att han kunde upp dem bära
Till sitt hjerta, att hans lära
Yar af deras trogen tolk.
Han för mycket gaf. De togo
Allt hvad tagas kunde: logo,
Då hans hand ej gjutit blod.
Ve de fräcke! Armens styrka
Djuriskt vildt de endast dyrka,
Icke själens högre mod.
Hans dock var det enda välde,
Som, när Alexander fällde
Allt, och Filip allting band,
Stod, okufvelig som tiden,
Om ock svärdet uti striden
Hade svigtat i hans hand.
Och när smädarn sina öden
Ödmjukt iick af våldet, — döden
Blott åt talarn lagar gaf.
Som han lefvat, så han dödde!
Helgerån hans lif förödde;
Men ett altar blef hans graf.
Aleibiadeo.
„Ser Du, när solen går till hvila der, Thimandra,
Bakom vårt hemlands sköna, helga berg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
