Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att den undanträngda tiden rymma:
Lik en seger strålar än dess — fall!
För de sista striderna, den gamla
Tiden ville all sin styrka samla:
Gjöt den in i Cäsars djerfva bröst.
Högre lyftes ej ett romarsinne
Än, o Cäsar, ditt, då fädrens minne
Utnr tusen segerplatsers grafvar
Till dig helsning bar med anderöst.
Och det stärks än mer, då stormar brusa
Ifrån skogar, hvarur folkslag rusa,
Hvilkas namn till verlden förr ej hann.
Cäsar af de vilde ej lärt — gråta
Scipios falska tårar: men förlåta,
Hålla tro och älska in i döden,
Fast hans kärlek svikits, lärde han.
Och de trottsigt honom äfven lärde
Att ej mer barbariskt menskovärde
Mäta upp på nyttans romarvåg.
Men han viste dem, som han bekämpat —
Se’n han dem besegrat, fast ej dämpat
Deras tappra sinnes hjeltelynne —
Väg för deras framtids romartåg.
Fya tidens ande så den störste,
Iioma födde, dref att bli den förste,
Som germanen in i Rom bar bragt,
Icke fången mera för att pryda
.Segertåg, men att dem lära lyda,
Hvilka hittills uppå jordens bjerta.
Det de krossat, fräcka foten lagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
