Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han, på hvilken Ungern litat, som en borg på hälleberg;
Han, det fosterländska lifvets puls och nerf och must och merg.
Så han varit. Nu han ligger bruten der med slitet mod,
Lik sjelfspillingen, bortdånad, i sitt eget svarta blod.
Som för denne stångs för Goergey lifvets fria glada stig,
Fast förbarmande ej döden honom här än hem till sig.
För hans störda sinnen sväfva flydda lefnadsskiften opp,
Som i camera obscura skuggornas förvridna tropp:
Ljusa minnen fly för mörka, hvilkas massor öka sig
Mer och mer, allt livad det lider, uti detta midnattskrig.
Och den stela blicken smälter först vid barndomshimlens glans:
Sorglöst lifvet deri stiger, såsom gossen till en dans.
Goergey känt igen sin moder. Med omätlig huldhet slår
Hennes hröst emot hans hjerta, som sin värma återfår.
Nu i täflan med sin hembygds käcka ungdom han sig ser:
Ingen växer der så herrlig, snart ej någon täflar mer,
Ej så stolt ett öga blickar i de skönsta tärnors krets,
Att det icke ler i glädje, så snart Artur deri setts.
Och de gamla, hvilkas lefhad blott ett bleknadt minne är,
Börja åter älska hoppet uti gossen, dem så kär;
Önskningar för LTngerns välfärd, vissnande i barmens vrår,
Uti Arturs friska vårlif tyckas återfå sin vår.
Sjelf han känner stora krafter bygga bo uti sin själ.
Barnets lekar, ungdoms löjen gifven plats! Farväl! Farväl!
Lifvets stora namn är allvar, och dess tummelplats är krig:
Ungerns man vill Goergey blifva, icke "blott en man för sig.
Lära vill han, hur de smidas, stridens blixtar, hur de slå;
Öfver hvilka branter hjeltens, likt kometens, banor gå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
