Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skarorna,
Som hannit förbyta
Kiirlek i harm, en stormig natt.
Dö! Dö!
Ut du manade
Farorna,
Djerft, men anade
Ej till den, som vid tigersmekning
Svek i glödande gäsning försatt.
Och Masaniello flyr för vilda hopen,
Som nyss sitt bröst till sköld åt honom bjöd,
Och högre, än i går hörts jubelropen,
I dag ljöd mordiskt bravoropet: död!
Sin styrka massorna lärt plötsligt känna,
Då upp mot höjden deras tyngd sig hof;
Nu fallande tillbaks, de vilja denna
Emot sin häfstång sätta uppå prof.
Och han, som stark, lik ljungeldsviggen slungad
Ur molnet, gått ur dunkla leder fram,
Som bar sitt hufvud stolt, lik masten gungad
Af haf, som brusa lydigt kring dess stam;
Han är nu maktlös, liksom udden bruten
Ur skarpa svärdet, fördt af hjeltehand:
Den trotsige ej råder om minuten,
Som trott sig ge en framtid åt sitt land.
På detta torg*), der dessa vilddjur törsta,
Bloddruckna redan, efter mera blod,
*) Det ödsliga Piazza del Carmine i Neapel, kvarpå Conradin
al Hohenstauien halshöggs. Förföljd af de skaror, han sjelf mot
förtrycket, upprest, flydde Masaniello till den vid torget belägna
kyrkan, hvilken åt detta gifvit namn. Enligt traditionen sprang
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
