Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som tror for sent sig komma till ett möte.
Hans blickar riktas emot pelaren,
Hvaraf Sankt Markus’ stäekta lejon uppbärs,
Med samma utaf ångest tanda eld,
Som fladdrar i ett öga, livilket söker
I stormfull natt en blink af farusskenet.
Han närmar sig en skepnad, bvilken tryckt
Af nöd till hälften skyles af en mantel,
Så brokigt sammanflikad såsom golfvet,
Hvarpå med snabba fjät i pelargången
Sin kosa vandrarn sträcker. Främlingen,
Som sjelf ett intet är nu mer, ju vågar
Sitt tal till honom ställa, hvilken tyckes
Blott ett fantom, af nattens infall diktadt.
Ej länge liar han honom sport, då ren
Han känt igen uti den arme, vildt
Af nöden härjade, en telning fallen
Från ett bland dessa stamträd, bvilka engång
Beskärt Venedigs makt och segerära
Ett trotsigt hägn, uti hvars svala skugga
Den kalla vishet fostrats opp, som kastat
Kring verldens haf mer säkra, starka nät
Än de af fiskarn i lagunen sänkta:
De nät, hvari man fångat sköna öar
Och rika stränder, hvilka syntes värda
Att för Sankt Markus’ lejon blifva rof.
En rysning lika den, som sagan tror
Fly genom menskans barm, då döden öfver
Vår graf har skridit, skar i främlingens,
Kär nu han såg livad dogekronan och
Rådsherremanteln, som af stolta furstar
Och store, stoltare än desse, burits,
För deras ättling blifvit. Från hans ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
