Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kan minst ett anspråk ka på sådant värde!
Hans vilja hade visat sig så mäktig
I att fördöma allt, hvaraf ändå
Hon fostrats, upphöjts, stärkts. O, hvarför vände
Hon sig ej stark till desse skördare
Uppå Lagunens blåa teg? De arma.
Som knappt förmå att skyla sina lemmar,
Men ännu mindre dölja dessa tankar,
Af kvilka deras inre fylles opp
Med tro ock keder. Intet att förlora
De egde. Derför skulle de försvarat
Sin böljas frihet; liksom solens guld,
Som samm i denna, varit dem en skatt,
Till hvilken röfvarliänder kunnat sträckas.
De älskade ju flyktingen, som trodde,
Att till Venedig han bar kat. De trängt
Med känslans siarblick igenom barmens
Förklädnad, kvari sig hans kärlek dolt.
Hur lätt de skulle fattat opp hans maning
Att följa honom in i döden, hellre
An att sig lägga på Venedigs graf,
Likt dessa stenar, hvarpå alla trampa.
Hvar stat skall en gång dö liksom den siste
Ibland dess söner. Denna dom förkunnad
Utaf förgängelsen, den tål ej jäf.
Men smidas i sin kista ock sig låta
Begrafva, medan än man andas, det
En skendöd höfves blott! O, du var skendöd
Venedig! Hvarför stod jag icke vid
Din likbädd! Jag dig kade sökt att väcka,
Tills att mitt hjerta sprängts af ropen, eller
Det öppnat sig för denna enda skatt,
Som af en fiende man motta får:
En värjspets eller kula. Hvarför sörjde
Ej dina söner för, att du fick dö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
