Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
..Hvad ogräs spirat upp å nyo ur
Den murkna roten, h vilken trängt sig djupt
Uti ruinen, hetande Venedig77.
Så söker lian sin rätta mening dölja,
Som önskar, kanske hoppas, höra något,
Hvaraf hans fräcka ord för lögn bestraffas.
Men hvilket byte än hans tankar må
Ur möjlighetens vida rike plundrat —
Så att han på det värsta svar beredd
Må bärja uppsyn af att hafva väntat
Det ännu dystrare — hvad nu han hör,
Det legat bortom alla gränser, dem
Hans tanke drog kring möjlighetens välde.
cVenedig fanns ej mer. — Dess rike störtat
Matt, värnlöst, utaf ålderssvaghet bräckt,
Liksom dess doge, se’n dess förnedring han
Förkunnat för de store, hvilkas vapen
Var endast klagan eller stum förtviflan7’.
Stum var ej den förtvifiau dock, som skar
I hörarns själ, likt nya sår i gamla.
Han hittills varit blott en flykting, nu
Han stod som feg förrädare inför
En domstol mer oblidklig, hårdhändt, dyster,
An tiomannarådet: för sitt samvet.
Hans egna nycker jagat honom hän
Från staden, i hvars luft han stärkt sin arm,
Soro egt ett värde blott, emedan den
Till fosterlandets värn sig kunnat lyfta.
Ha! Hvarför vissnar denna arm ej nu,
Då intet, intet tinnes mera öfrigt,
Till hvars försvar det mödan skulle löna,
Att höja upp ett enda finger? Lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
