Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och ålderdomen, hvilken här gick lutad
Liksom den sökt en graf, har funnit denna.
Ack, gammalt var ju också re’n — Venedig!
Ljud väckas dock ur marmorgolfvet stundom,
Men ej de vilja ens af natten höras.
Gestalter båda ljuden, dem den gamle
Tror sig ha varsnat förr. Åtminstone
Den blicken, som nr deras anlet glider,
Hal som en stråle kastad från ett snöfält,
Är än densamma, hvilken fordom sväfvat
Åt alla håll — förutom himlen — ur
De ögon, hvilka läste hjertats tankar
Ej blott, då dessa gömts i vänners eller
I makans barm och under stum försegling;
ilen äfven då de outtalade
Annu i eget bröst sig trodde slutna.
Det slägtet utaf blickar vakar lika
Som tjenstcande för allseendet —
Om detta riktas utur skymningen
Utaf en dag, som slutar eller gryr.
Som på sin förebild det slägtet skådar
På tornets flöjel, med all nit och trohet.
Den hålls ju ock af alla vindkast vaken,
Sin vridnings fart med dessas städs den ökar;
Hvar pust på visning för en stund har anspråk,
Men somna tycks den blott, när lugnet rår,
Och endast milda fläktar kring den andas.
Då är dess tid förbi, och ingen söker
Sin ledning mer uti dess skrän och vinkar.
Af dessa blickar slösas äfven nu
Som fordom en och annan på den gamle.
Men ringa skörd af gråa askan bjuds,
Som än är qvar af en förbrunnen eld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
