Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppå det aulet, livilket länge tärts.
En sorgens eldstad, hvnri sorgen gjöt
Sin egen bild. Det annorlunda var
Med dessa drag, dem harm, förakt och trots
Omgåfvo med en glöd, som — vådeld bådar.
Nu får i ro den trötte bvila, om
Af nattens kyla evig ro ej redes,
Som gör hans flyttning nödig till ett annat
Härberge, der bevakning vore — flärd,
Den lifvet icke afstå kan åt döden.
Ej ens af natten bjuds den grafvens ro,
I hvilken vaksamheten slumra kunde.
Hvad nästa qväll af barnets enfald vet,
Nu mannens skärpta klokhet fullt ej anar.
Men oron, som i luften spörjs, den drifver
På oaftöslig vaktrund lugnets målsmän.
Dock desse, som sig trott ha kommit något
På spåren, måste söka spårens fortgång
I fåran plöjd af tiden i dess ström —
Om spejarn sjelf ej bortrycks först af denna.
Är den naturens storm, som med hvar stuncl
Växt upp mer jättehög, nog för sig sj lf?
Bebådar den kanske ännu en ’annan?
Så sporde de, som tro sig böra svara
Ej blott för stunden, men också för dagen,
Som un ej sett sin morgon, och än mindre
Ät q vä lien lemnat såsom testamente
Sin lefnadsskörd utaf erfarenhet.
ålen genom Markustorgets fasta grund
Upptränger vattnet liksom mellan springor
På skeppet, som är läck. Vill liafvet spola
Bort denna stad. som stiger derutur,
Likt dikten utaf städer, hvilken möter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
