Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och till hans fötter
Uppå en mäktig vink då mänga falla,
Lofsjungande den mildaste bland furstar;
Dock andra skaka tviflande sitt hufvud.
Han är en usurpator, så de mena:
Den, som han nämnde, är dock allt Jor klok
Att spärra sig i en så usel borg,
Och hellre sänder han hit hvarje annan.
Men namnlös ångest grep vid detta allt
Uti den gamles själ, som skakas våldsamt,
Så att han tyckte sig förmärka, huru
Förståndets ljus nedföllo slocknande
Ett efter annat, såsom nattens stjernor.
Hvem lyses här utaf förnuftets klarhet?
Ar det hans eget sinne, som går vilse
I natt och töcken, eller deras, hvilka
Han tror förmörkade? Hvem sänker ned
En stråle i hans själ, så att den icke,
Om den ej rubbats ren, må duka under
1 detta mörker, hvaraf han betäckes!
Så ropa ljudlöst stämmor ur hans inre.
Då trädde fram, en fridens engel lik
I detta hem för ofrid, en gestalt,
Hvars marmorbleka anlet sken i klarhet,
Likt grafvens monument, som ej blott bär
En inskrift tydande på djup förlust
Af lifvets glädje, men deröfver ock
En annan pekande på ännu högre
Förhoppning om ovansklig glädjevinning.
Vid första blick den gauile känt igen
Den ädlaste bland sina ungdomsvänner,
Med hvilkens bjerta — fastän deras tankar
Städs uti strid emot hvarandra lågo —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
