Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hans hjerta sammanvuxit, likasom
Två flammor, stigande från skilda läger,
Försmälta fridfullt ofvan stridens vapen
Till en, i samma rena, ljusblå etker.
^Guds finger ledt dig hit, Gerolamo!11
Så ropade den gamle, första gången
Af salig känsla genombäfvad, sen
Ett sekels hälft förflytt. ttTror dn ännu
Som fordom städse uppå bättre tider?’1
(,Jag tror det11, svarade den Högstes prest,
Med stämma, uti hvilken Gud förnamms;
aJag tror derpå, mer fast än någonsin
I denna stund!11 Så talande han höjde
Upp krucifixet emot himmelen,
Såsom en tempelspira höjes dit;
Och, knäböjd, främlingen på egen strand
Nu känner, hur ur vigda händer, hvilka
Uppå hans hjessa sänkas, friden droppar
Till detta hufvud, hvari uppror stormat,
Och till det hjertat, som af oro härjats.
Och lätt det blef i hufvud, lätt i hjerta,
Men ändock tyngas de mot jordens famn,
Liksom ett vingpar, spändt <j mer af luft.
En blick den gamle höjer ännu opp
Till korsets hjelte, inför hvilken verlden
Lik honom ligger knäböjd. — Aftonsolen,
Som öfver dagens storm omsider segrat,
Försonande sin återglans nu kastar
Ifrån lagunen upp till krucifixet.
Men på sin stad, som döptes i en guldflod
Och strålade af glädje som han sjelf,
Såg då den gamle länge än en gång;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
