Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ryckt från döden, utan att den kunnat
Fängsla lifvets glöd i mästarverken —
Månens blick har ren för sekel sedan
Sett i dessa sköna ögon, kvilka
Tändt i Guidos, Rafaels, Tizians kjertan
Elden, der sig format samma bilder,
Hvarur ideal nu tyckas stråla,
Kufvande förgängelsen ock tiden.
Men det öga, som kar sett de sköna,
Hvilka eldat målarns liksom skaldens
Bästa känslor, o! det ser, den lifvets
Stolta seger vi oss skåda mena,
Endast vårdar på det skönstas grifter,
Endast blommor, sörjande på grafven,
Dem man iilskar, då man icke mera
Älska kan de kjertan, som åt blomman
Gifvit detta lif, de sjelfva sakna.
ttO! I blommor, dem Filippo Lippi
Ock da Vinci tryckt till heta läppar;
I, som en gång af Angelico tillbedts,
Liksom Dante tillbad Beatrice,
Midnattsstunden — eder stund är inne.
Om I än ej vissnat, sluten Eder
Till en krans, mer skön än den, som "bindes
Uti kalla gallerier samman,
Och med lif, som ej är dikt af kousten,
Öppnen Battisterios kopparportar,
Ock till katedralens marmormattor
Svafven lätta, såsom förr Ni ilat,
Då Er hopp och kärlek vingar gåfvo.
Gören mig till hänryckt ögonvittne
Af er skönhets seger öfver stunden,
Att ett tvifvel aldrig mer sig rese
Hädiskt emot det, jag ock vill tillbe.51––––-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
