Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarest mildhet styr i frid,
Och der tempelsalar röjas,
Herrligt prydda för hvarenda
Minnesvård, som konsten reser,
Segrande i snillets strid.
Kanske kärleken der vigit
Ett kapell åt ömma lågor,
Som ej tära, värma blott;
Och dit, sen de in ha stigit,
Aldrig tränga kalla vågor,
Hvaraf dessa flammor släckas,
Dem en flyktig vindpust sått.
Jlen om denna snöglans täckte
Ock blott snö — jag ville göra,
Som i norden vandrarn gör,
Då han tröttad kosan sträckte
Emot hemmet och ej höra
Får från det en vänlig stämma,
Som den vilsegångna för:
Uti drifvan han sig bäddar
För att döden deri bida,
Räddarn ifrån köldens qval.
Drifvans värma honom räddar
Dock; han upphör då att lida,
„ Utan att han lefva upphör
Midt i vinterns silfversal.
År den snöglans, som mig tjusar
Mer än söderns månskensqvällar,
Ej ens såsom drifvan varm?
Storm kanske derunder brusar
Kallt kring känslolösa hällar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
