Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Få andas ut sitt qvals odödlighet:
Dess källa ligger längre bort på djupet.
Och ingen af dem alla. hvilka hårdsint
Åt bistra leken glaclt sig, den du lekt,
Var värd att i dess afgrund skåda neder.
Men de, som skulle haft för henne ögon,
För dem du varit längesedan död,
Fast för ditt minne än de lefva sjelfva
I denna klarhet, som kring föremålen
Af sista afskedblickens tårar gjutes,
Liksom af facklan sträckt mot grafvens natt
Det, som för evigt lemnas skall, förklaras.
Lik krigarn, som mot marken lutar örat,
Då han från fjerran vill förnimma ljuden,
Hvaraf en länge väntads ankomst bådas,
Så sänker du din blick mot jorden äfven.
Den blicken söker väl att finna något,
Kring hvillcet kuude sig i frid församla
De enda ljufva minnen, som dig skänktes
Af lifvet — slösande blott med de bittra:
Den söker platsen för din barndoms lek,
Så fridfull, fast i vapenhvimlet utlekt,
Så solvarm, fast af djupa skogen skuggad,
Så fri, fast omvärfd af en modersfamn.
För länge re’n du sökte detta allt
Att något spår deraf numera finna.
Till plogars bill omsmiddes forna vapen,
Och ej ens rost mer återstår af dem.
Hvar dina skogar fordom rötter slogo,
Fördölja skördarne på deras marker.
Din sköna moders bröst i tusen blommor
Upplifvats re’n och vissnat bort ånyo,
Och sagan bortglömt, när ditt folk gick under.
Men om ej spår det lemnat efter sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
