Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skall din synkrets vidgas, när du stiger
Dagligt högre upp på bergets vårdtorn.
Dagens sol skall dig så länge lysa,
Att den tror dig sammanväxt med berget.
Nattens stjerna skall dig se så länge,
Att hon helsar uti dig en like,
Ställd att lugn, orubbelig betrakta
Vexlingen af fröjd och nöd i dalen.
O! Om detta lugn mitt bjertas vore,
Skulle jag med afund se ditt öde.
Huru gerna ville jag då icke
Blicka länge på de skiftens strömdrag,
Hvari Finlands dolda öde hvirflar
Upp ur tidens flod, som flyr deröfver!
Går dess framtid öfver sälla dalar,
Glad till sommaru, klädd i rosors fägring
Samt med ljusblå himmel kring sin tinning?
O! hur ljuft det vore att få lifvas
Af den sommarn, ej lik grafveu endast,
På hvars kummel sommaren strör blommor,
Men likt hjertat, jemuande sitt inre
Till en spegel för naturens glädje!
Lånar Finlands öde sorgemauteln,
Som af hösten i dess dödsstund gömmes
Under vinterns hvita svepning? — Bättre
Vore då, att ögat, redan slutet,
Ej sig öppnar för en anblicks jemmer,
Som ej dränkas kan uti dess tårar,
1 hvars natt det icke ljus kan sprida.
Fura, hårda bergets barn, fast härdad
Du af hundraårig storm ock vore,
Ej du ville ensam upprätt stånda
Uti oförvansklig grönskas pantsar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
