Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om en evig dag på nordens himmel,
Sedan nattens tliron liar störtat dån.
Ljusets rymd uti allt trängre ringar
Stiings af höstens molnbetäckta vingar,
Och sin vinge fågeln lyfter opp
För att klagande från hemmet flytta,
Och ur blomsterfält, till öknar bytta,
Doftet, darrande af köld, sig svingar
För att följa fågelns Iandsflyktslopp.
Då, mot nordanstormens dunkla strömmar
Sväfva ljufva, månbelysta drömmar
Ifrån söderns qväll till vaudrarns bröst;
Locka honom uuderbart tillbaka
Till den himmel, han ej bordt försaka
För att se de vålnader af ljuset,
Som ej skrämma nordens långa höst.
Lik en skendöd, som ur dvälan väckes
Och med bäfvan ser, hur lampan släckes,
Då till grafven trängt en isig pust,
Sä en rysning sydbons hjerta känner:
Under foten stela marken bränner
Liksom fordom, då han vek för lavan,
Ilvilken ormar mot hans hemlands kust.
Hastigt griper han till vandringsstafven
För att bryta åter upp från grafven,
Dit hans illusioner sjunkit ner.
Der han går, befolkad tyckes öken,
Liksom kyrkans gård, bebodd af spöken,
Hvilka här och der sig bleka höja,
Sedan menskor ej sig röra mer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
