Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han drog åstad ocb hann omsider nejder,
Dit sagan pekat lik magnetens nål;
Han såg ett folk i oafbrutna fejder
Mot en natur, så hård som svärdets stål,
Men vekt ändock, likt vingen af den ejder,
Som mellan isfjäll strälvar till sitt mål:
Med undran såg bau folkets kraft att lida,
Men ville bellre dö än sä att strida.
Dock när till Aavasaksas brant han hinner,
Der natten till en dikt förvandlats ren,
Och solen lik en evig lampa brinner,
Fast ej med sorgens, men med segrens sken,
Ocb bortom horisontens kant försvinner
Det sista molnet, lik en jagad ren,
Då klarna molnen i hans tjusta sinne,
Och skönt som stunden har han intet minne.
Han ångrar ej, att åt Messinas stränder
Och lazzaroners bygd han sagt farväl:
Han anar nu, att vid vulkanens bränder
Ej mognar ensamt lijertats högsta väl,
Och tror ej mer, att nordens öde länder
Strö endast sorg i sina söners själ;
Och ljusets seger, der blott natt bordt vara,
Ej tycks förgäfves köpt med strid och fara.
IL
Snabbt som stenar, hvilkas långa hvila
Störts af vandrarn, ned från branten ila
Emot Aavasaksas bråddjup hän,
Så från fästet stupa dock de strålar,
Iivarmed sommarsolen dikten målar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
