Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af hvilket stråtens mörker lyses opp.
I)u kör dem säga tankar, hvilkas ljud
Förklinga ej, när luftens dallring somnat,
Men skola styra verldens lopp, så länge
Förnuftets starka liand dess tygel håller.
Är du ej lycklig? Folken ser du svärma
Så glada såsom barnet, högtidssmyckadt,
Till sina festers lekar; hör dem jubla
Vid fröjder, slocknande så snart som skenet
Utaf den lusteld, hvilken en minut
Med stjernans glans sin egen tyckts förmäla
Och i den nästa redan svunnit spårlöst,
Liksom dens minne, som af ingen älskats.
Du tusen händer klappa ser åt toner,
Så sköna, som en evig himmel vore
För dem det rätta hemmet, och som dock
Förrinna, innan de ha hunnit fram
Till mörkblå kransen, sammanbindande
Den himmel, hvilken sträfvar upp ur hafvet,
Och den, som längtansfullt mot det sig sänker.
Väl är du lycklig för en stund. Men när
Omsider elden slocknat, tonen somnat,
Och jublet återgått i menskans bann,
Och hvad i festens hvimmel sammanförts
Af slumpen, plötsligt rycks åt skilda håll,
Men endast de, dem andra band förena,
Sig mer förtroligt sluta till hvarannan:
Då känner du dig ensam, honom lik,
Som qvarstår sist ännu uppå ruiner,
Hvarunder det, som fordom var hans stad,
Nu ligger gömdt med alla dem, han älskat.
Är du ännu då lycklig? Se, hvarthän
Du blicken riktar, böjer sig en arm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
