Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så hvit soui snön, nyss fallen, len som den,
Men varm lik strålen ifrån blomsterbäddar
Uppkastad under lekar. Ingen vet
Om denna armens krans, förutan taggar,
Sjelf leder den, som fängslats, eller ledes.
Men hhnmelsljuft det vore dock att föras
I sådant ledband: vid de Sällas öar
Som färdens mål får hoppet kasta tryggt
Sitt ankar. Denna gång kan det ej svikas.
Ilnr ljufligt sväfva milda löjen fram,
Som lekande, der skönhet fanns förut,
Förtrollning skapa kring den sköna, och
Der skönhet saknats, kunna dikta henne.
För dig ej dessa ljufva dikter diktats:
För dig förtrollningen så föga ämnats
Som de, om hvilka barnasagan talar;
Men möts du af ett leende, som vilse,
Förvridet flyktar bland maskstungna rosor,
Liksom på träsket nattens röda irrsken
Kringsväfvar ensligt, utan frid och glädje:
Yänd bort din blick, att den ej tjusas af
Förtrollning, hvilken ej är goda makters.
Men fjerran re’n de lyckligas gestalter
Så luftigt skymta som de tina strimmor
Dem dagen, flyende, på fastet glömt.
Och af än längre afstånd smältas de
Tillsamman med de hvita strålar, kvilka
Från månens lykta droppa ned till jorden,
Förvandlad till ett slutet kärlekstempel,
Hvars dörr blott främlingen förgäfves nalkas.
Den lott af sällhet, som fördelts bland tusen,
Instängs nu afundsjukt utaf palatsen,
Likt skatten, hvartill en blott nyckeln fått,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
