Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kastar rodret om med vildsint lnst
Emot det mål, en nära bränning röjer:
Då springer plötsligt upp ur nattdränkt kust
En färgrik eld, hvars klarhet snabbt sig höjer;
Det är ett välkändt lyckans förebud,
En fyrbåk invid seglarns hem: densamma,
Hvari han förr ett finger sett af Gud,
Då gossens fader räddats af dess fiamma.
Och hastigare än dess eget ljus
Nu tändes varmt i seglarns själ hvart minne,
Som lyser opp hans fromma moders hus
Med julens fröjdeeld och frid derinne.
Hur präktigt strålar se’n ej kyrkans glans,
Och längre borta midnattssolens låga!
Allt detta, i ett ögonblick, är hans
Och svarar ja pä lifvets glada fråga.
Pd egen ¿trand.
Min farkost gled öfver lugnadt haf:
Det bröt dock ånyo sin spegel:
Sig djupet öppnar liksom en graf.
Och en grafvård tycktes mitt segel.
Och våg nu vid våg till oändlig ked
Gjöt hop sina vidgade ringar
Och ville draga i djupet ned
Allt, allt, som ej uppbars af vingar.
Men stormfågeln kryssar djerf och fri
Öfver hafvets skummande bölja
Och sänker sin vinge djupt deri
Och låter skummet den skölja;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
