Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock hastigt igen ifrån vågens famn
Mot molnets brant han sig svingar
Och finner, b var helst han styr. en hamn:
Ty stormfågeln, han har ja vingar.
Jag sporde: hvi blef det väl min lott
Att hotas af vågornas yrsel,
Som hetsas af stundens nycker blott
Och ha endast harmen till styrsel?
En ringa plats Ur allt, livad jag vill,
Pä det haf, som ofärd mig bringar;
Om ock vingar jag haft, jag dock ej till
Att fly skulle bruka vingar. —
Och räddad till slut jag stod på min strand :
Med mig mitt beslut att ej flykta.
Fast hafvet fräste likt vildsint brand
Efter den från dess ilska ryckta.
Men kriug mig hemstrandeus gröna skog
Den rasande stormen betvingar,
Och skogens kronor säga: vi nog
För din själ ha höjande vingar.
–––e-C-4–––
Tcotamentet®).
Högst på murarne af nordens Zion
Satt en väktare: den klara blicken
Spanade hvar faras hot i fjerran.
För den låg i minnets månskensstrålar.
Hvad som varit: hvad, som komma skulle,
Låg i trons och hoppets himladager. *)
*) Erke biskop Wallins.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
