Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter slägten skola tacksamt känna
Derur flöda till sig rika skatter,
Dem ej rost och mal förmå förtära.
Ordet, hvilket han förkunnat mäktigt,
Skall, fastän de läppar, som det tolkat,
Vissnat längesedan, bära troget
Trons och kärlekens och hoppets glädje
Fram till åldrar, som ej hört hans stämma:
Så af källan, gömd i bergets grafnatt,
Gjutes floden, som kring land och städer
Rikedom och fröjd och svalka sprider.
Och vid allt, hvad själen ädlast känner,
livad det hoppas bäst, tillhopaviges
Väktarns namn. Och hjertan, som af kärlek
Sammanbundits, lyftas upp tillsamman
Af hans ord till källan af all kärlek.
Almqviét.
Vid Fyris stränder man redde en fest
Och kransar der bundos af lager:
Och ungdomen var så sjelfskrifven gäst
Som strålen af solgudens dager;
Men äfven af män från en annan tid,
Som längesedan utkämpat den strid,
Den ungdomen nu skulle börja,
Man väntade se en rest.
Ett sekels hälft redan kommit och gått,
Se’n npp till parnassen de stego;
Och framtiden stod såsom aning blott
Framför dem, med läppar, som tego.
Den kände sig stark och uppfylld af hopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
