Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När han lyssnar, tränga midt ur sorlet
Fromma, välbekanta sånger åter
Till hans hjerta, som till fadershjertat
Fridfullt sluts en son, som ifrån hemmet
Varit utsänd. Sjelf den höge väktarn
Sjungit dessa sånger för att hålla
Menigheten, inom vigda murar,
Vaken för dess sista morgons klarhet,
Och mot Gifvaren af sångens gåfva
Höjer väktarn tacksamt rörda blicken.
När den säukes, ser han vidt kring landen
Sorgens tårar, fallande på grafvar,
Klarna först och sedan tyst försvinna,
Som när gryningsljuset strömmar neder
Öfver dalen, kulna daggen skimrar
Och omsider flyktar hän mot himlen.
Och en salig fröjd hugsvalar väktarn:
Ty han vet, att tröstens ord, som flutit
Fr hans hjerta, lugnat qvalda hjertan.
Men sig sjelf han icke gifver äran,
Utan Gifvaren af goda gåfvor.
Dock allt närmare de stormar brusa,
Som i fjerran nejder härjat. Väktarns
Öppna bröst de kylande insöfva
I den sömn, hvarvid en tröstens härold
Sjelf han stått så ofta. Döden lyftar
Hän hans ande frigjord, dit hans aning
Tusen gånger bars af trones vingar.
ilen ett testamente, sammandraget
Ur det Gamla och det Nya, lemnar
Dock den höge väktarn qvar: och slägten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
