Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hon ej blefve fylld, var enda vådan;
Hon målet var, ett medel blott min thron71.
aTrots fredens vaggsång, hvarmed man det söfde,
Frankrike kände, att det mig beköfde:
Ty hvad det i mig egde, det förstod.
Det ville ändtligt hämnas och dem tukta,
Som på dess lagrar trampade: och frukta
Dem lära, som svällt opp i öfvermod“.
aFrankrikes örnar öfver gamla verlden
Ånyo spände vingarne: och färden
Omsider sträckte till Columbi verld.
Det var min största plan: men segrens lycka
Af svindel greps och lät i stoftet rycka
En framtid, buren opp af franska svärd71.
t,Från detta håll en blodig skugga stirrar,
Och jemrens rop i tröstlöst vanvett irrar
Kring riket, som i kaos åter brast.
Han var en präktig, alltför fåfäng docka,
Som trodde det så lätt en krona plocka,
För att hon vid hans stamträd förr hängt fast".
uMig för hans fall likväl man gifver skulden:
Och så det vare; den skall blifva gulden
I liäfden, som ej vet af mannamån.
Ju bittrare dock stjernbaneret sveder
Europas fördel, kränkande dess heder,
Dess mer till bifall byts min samtids hån71.
^Ja, när man chiffern af mitt lif lärt fatta,
Man desto högre skall min lefnad skatta:
Dess verkningar i ändlös kedja gå;
Från furstemantlame den ruskat dammet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
