Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förgåfves hörde han naturens jubel.
Det tröstar honom ej: ty folket lider.
Han vakar än, när sjelft det glömt sin sorg.
Pehr Brahe var det: han, som ensam vågat
Sig täflande invid dens sida ställa,
Hvars hufvud högre stod än verldens kungars,
Sen ned hans egen konungs hufvud sjunkit.
Stolt var hans sinne. Ingen öfverman
Det tålte uti ädelhet och tro,
I kärleken till ljuset och till äran.
Det ville älskas, som en konung älskas,
Då han i ödemarker lycka skapat;
Ej som en like, den sitt nödbröd delar.
Som vårens blick uppsöker hvarje rum,
Der vinterns famn har skyddat mörkrets töcken,
Så trängde Brakeblieken i de kulor,
Dit våld och vildhet släpat sargadt rof
Vid afgrundsdjup, på än ej banad stråt.
Hemskt rörde sig kring Brahe tidens hvimmel,
Hvars sagoglans hans visa blick ej såg,
Fast medeltiden, öfverallt förjagad,
I Finlands skogars skugga gått igen
Med all sin vilda kerrlighet, sin kraft.
Ej månget år förgått, sen Gustaf Adolf
— Ej stor i bragder än, men stor i håg —
Kring sig församlat på dess egen strand
De djerfvaste bland Finlands bistra kämpar,
Och till dem talt likt riddartidens drottar
Och hänfört dem att offra lif och blod
I länder, hvilkas namn de förr ej känt.
Och man ur huset drog nu år från år
I ledungståg dit bort. Sin konungs lif
De med sitt eget köpt vid Demmins klippor
Ur söderns söners falska hand. Vid Lützen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
