Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dit, der han tror förderfvet möta den.
Af skalfvet bruten tycks, Franzén, din lyra,
Och sjelf dn reder dig till sorgligt flykt:
Din skuta vill du från den spillra styra,
Som ifrån Sveas örlogsskepp blef ryckt.
Du glömt, att denna spillra var dock grenen,
På hvilken du blef född och sjöng din vår:
Sångfåglar sjunga ju på krökta enen,
Och äran trampar aldrig flyktens spår.
Den gamle, fastän fåfängt, länge söker
Så hland ruinerna utaf sitt land,
Likt barnet i den aska. som än röker
Och var dess hemvist, flyttadt bort af brand.
Men när, Porthan, till slut din blick du höjde,
Den möts utaf en syn, ej väntad mer:
Bland skaran af de många, som stå böjde,
Af sorg och bäfvan emot jorden ner,
En väldig oförskräckt koloss sig tedde.
Han talar midt bland ficndernes hop,
Likt Cato, då hans romarmassor redde
Triumftåg åt hans ord med bifallsrop.
Du älskade den mannen ej. Dig tycktes
Er borg för båda kanske alltför Irång.
Men hän likväl din höga ande rycktes,
Då Dn Calonius såg sin bérserksgång,*)
Den lugna, emot Finlands öde gånga.
Du märkte väl, att rum för bägge fanns:
Historiens gränser äro ieke trånga
För själar såsom din, Porthan, och hans.
*) Syftar på Calonii förunderlige» djerfva program, hvarmed
han 1808, midt under hetaste krigstnmult, nedlade sitt akademiska
rektorat, och hvars heroiska språk ej frammanade den storsinte
er-öfrarens förbittring, utan fastmera dess aktningsfulla erkännande.
(Förf:s anm.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
