Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men snart din undran stegras. Se den milda,
I hvilken riddarkänslan fått gestalt!
Ifrån hvarandra iiren I väl skilda
Af seklens hat, af tro och lag och allt.
Men han till sig dock underbart Dig drager,
Som österns gryning fängslar vesterns son.
Omkring hans väsen sprider sig en dager,
Som är dess egen och ej blott ett lån
Af purpurmanteln, af hans kejsarkrona.
Ej blott de öfvervunna vid sin fot
Han vet med ädel mildhet att förskona:
Han vet ock storsint ära dem, som mot
Hans härar, bud och vilja stått, då ära
Och pligt dem ställde i fiendtligt led.
Hans fröjd är icke den att blott förfära,
Hans kraft ej den att endast trampa ned.
Sjelf kan han älska. Ej blott segrar vinna
Han lärt, men vinna kärlek äfveuväl.
Och Finland tog han till sin älskarinna,
Ej till en kränkt, i bojor slageu träl.
Hans fria ande vet den frihet fatta,
Som växt på bondens fria ärfda teg.
Åt ljusets höga makter han lärt skatta;
Han fraktar mörkret, bvari hycklarn feg
Och brottet vildsint vill sin illbragd dölja,
Och smilarn nesligt kryper till sitt mål.
I blomster spirans tyngd han älskar hölja
Och blodet uppå svärdets hårda stål.
I blomman af sitt ridderliga sinne
Och af sin ungdom Alexander så
Beslöt att styra, tänka såsom linne.
På det han Finlands kärlek måtte få.
Dess helga lag och tro, dess rätt och seder
Besvor hans hjerta och ej blott hans mund;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
