Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och de lifvas med hvart andetag;
Blyga blomman djerft ser mot azuren,
Mot en evighet ej bytte djuren
Njutningen af vårens snabba dag,
Främst dock menskorna med tjusta sinnen
Samlades kring sångardrottens thron.
Sig förklaiiug gjöt på sorgens minnen,
Ny förhoppning knoppas ur hvar ton;
Ingen skiljer ovän mer från vänner,
Ingen vet af farans, nödens hot,
Bett af ångrens huggorm ingen känner,
Ej den blomsterströdda marken bränner
Någon flyktings trötta, rifna fot.
Utanföre deras krets, som tjustes
Ljuft af vårens glans och sångens välljud,
Stannade likväl en menskoskepnad,
Liksom skuggan kastas bortom platsen,
Öfver hvilken dag enväldigt herrskar.
Yar ännu han yngling, eller hade
Arens pröfning smidt en man af honom?
Årens mängd ej burit bort hans ungdom;
Deras hårda froster likväl härjat
Blommorna på denna ungdoms kinder;
Oeh ej bördan af ett sekel kunnat
Trycka så ett bröst, af lyckan skyddadt,
Som hans lefnadsmorgons tunga töcken
Krossat denne ynglings slitna kjerta.
Det var Kullervo, den olyeksfödde,
Hvilken, jagad af sitt öde, biltog
Stannat bortom den af våren lysta
Och af sången genomvärmda verlden.
Som ett hån föll vårens ljus på barmen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
