Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tummelplatsen för blott mörka makter;
Som anklagelse emot ett hjerta,
Upprördt i sitt innersta af ånger,
Hämndlust och förbittring, ljöd den lugna,
Kärleksfulla, fridomhvärfda sången.
Det är icke slika toners vågor,
Hvari hatet rentvår sina händer:
Ljusa qvällen, som i rosenskyar
Vaggar fläkten, vårens milda unge,
Ej fått makt att söfva hemska andar,
Jättar redan i sin födslotimma.
Skall sig den af sång och solsken mätta,
At hvars hunger nyss en sten man kastat,
Dold bak spöket af det ljugna brödet?
Skall väl den åt visdomsorden öppna
Troende sitt öra, som i verlden
Sett blott styrelsen af slumpens nycker,
Sjelfva styrda blindt af makter, kalla,
Skoningslösa, liksom dessa eldhaf,
Hvari menskans lif och stigar dränkas?
Hjeltens mod åt honom gaf naturen,
Hjeltens håg uti hans ande växte;
Menskorna hans stolta själ dock ville
Störta ned till slafvens låga öde.
Obegripen som en djupttänkt gåta
Kastades hans hjeltelynnes trängtan
Mellan skymfen, hvarmed trälen brännmärks,
Och förtryckarns åugest. då han fruktar
Att af slafvens brutna boja krossas.
Slika hjelteminnen lifvet gifvit
Kullervo, som drömt om hjeltens bragder;
Sådant målet var, hvaraf han möttes,
Hvarhelst viljan sökte väg sig bryta.
Nu ett mål han uppställt för sin styrka
Tätt vid undergångens djupsta branter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
