Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som täckelset från bildens mening lyftar,
Och visar, hvartåt jättemejseln syftar,
Då, förd af hela finska folkets händer,
Den mäktigare gnistor kring sig tänder
Än den, hvaraf Pygmalions brud fick lifvet.
Hvad felas Kullervo, åt hvilken gifvet
Så mycket var; som ingen like egde
I mannens styrka och i hjeltens mod?
På menskolyckans vågskål oj ju vägde
Hans krafter mer än flarnet på en flod.
Det brist på frihet är, hvaraf han lider;
Och derför gifva seger ej hans strider,
Hans lijeltemod ej vet af hjeltens lugn.
Och derför ock, hvarhelst hans oro hastar,
En bitter skugga hon på lifvet kastar.
Likt Etna på sin ö, då kraterns ugn
Med morgonsolens brand i täflan lyser.
Är det en aning, som i sången ryser,
Då Suomis folk om bjelteslafven diktat?
Har det sin ångest för sin framtid biktat,
När ur sin själ det skref de stora dragen,
Som tolka andan af den hårda lagen,
Att träldom fostrar vildhet, nöd och brott,
ålen menskan fostras kan af frihet blott?
Det finska folket gick jn genom tider,
Då öfver molnen af dess långa strider
En vågskål i Försynens händer hängde,
Som mellan menskorätt och träldom svängde.
Långt mer än lifvet värda ting det gällde,
Hur vågskåin höjde vigterna och fällde.
Om ned till träldom sänktes Suomis öde,
Blef denna själens och ej kroppens blott;
Dess folk då skulle längesedan gått
Att öka likens antal af de döda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
