Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Andras undergång och sist sin egen.
Hämnd med blodfärg tecknad står på målet,
Straffa vill han dem, som skuld ej tynger,
Liksom alla dem, som deraf tryckas;
Och då skuldlöst han rönt brottets öde,
Skall han skyhögt hopa brott på brotten,
Tills han tror sig värd att slutligt straffas
Af densamma handen, hvilkens gudstjenst
Alla onda makters segrar firat.
Sina bindlars tvång han sönderrifvit
Eedan såsom barn; och nu en hjelte,
Djerf att mana ut till envig verlden,
Föres han, den starke, omotståndligt
Uti ledband, som förlorat makten
Öfver dessa glada väsen, ledda
Blott af sångens trollkraft och af känslan
Att i samklang med naturen andas.
Hvem säger oss, hvar Suomis sångmö fann
Till Kullervo sin urbild? Denna bild,
Som dikten visar oss så menskligt sann,
Och dock från mensklighetens gränser skild,
Har någonsin dess like burit svärd
Och bojor, medan Finlands folk sin gärd
Betalte med sitt blod åt hårda öden
Och mellan lifvet sväfvade och döden?
Hvar såg det denna trål med hjeltepanna,
Hvar denna eldsjäl, ämnad för det största,
Den stunden, då han föddes, vildt förbanna
Och efter ära ej, men glömska törsta?
Den bilden, sedd af finska siar-anden,
Är ej en bild, som, tecknad löst på sanden,
Af nästa stundens lösa nyck förstöres.
Ur diktens djupsta djup en lära höres,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
