Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För fosterlandet, fastiin det, så armt,
Uppammar sparsamt fröjd, men ymnigt nöden.
Låt vishetstolken vid sin altarrund
Förkunna sanning troget med sin mun
Och berga lika troget i sitt bröst
Den tro, det hopp, den kärlek, som ge tröst
I lifvets alla skiften och i döden.
Den ungdom, hvilken lyss på lärarns ord,
Sig sjelf ej älske, men sin fosterjord;
Och leke gammal ej, då den är ung,
Att, när sig åldern lägrat silfvertung
Kring hjessan, hjertat räddar ungdomsglöden.
Ej folket söke egen vinning blott:
Men för hvad ädelt finns, för rätt och godt
Hvaren må våga gods och lif och blod
Med ödmjukt sinne, men med manligt mod,
Stödd på sin Gud och ej på menskostöden!
Ben
efter en diöputationAakt den 22 Oktober 1853.
0! Gud, som utsträckt höll din fadershand
Utöfver fädren under alla skiften,
Din blick låt lysa än på deras land
Igenom rök från våra städers brand
Och mullen af den öfverfyllda griften!
Om än vi miste allt, hvad jorden ger,
Låt oss det himmelska dock ej förlora:
Ej kärleken, som genom tårar ler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
