Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det hopp, som än i natten ljuset ser,
Och tron uppå det ädla och det stora.
Kringhägna landets ädla ögonsten!
Den vises sten, som Brahe det beskärde.
Gör tanken klar, men gör ock viljan ren.
Att främst Dig älska, fosterlandet se’n,
Du läre lärjungen liksom den lärde.
Till otorfursten-threnf-cljaren Alexander.
i År 1836.)
Du morgonrodnad öfver nordens himmel!
Min lyras morgonhelsning lyftes opp
Till Dig, från hundra skilda folkslags hvimmel,
Du härold, sänd af deras framtids hopp!
Väl bäfvar tonen, då på ovan bana
Den stiga vågar till ditt fursteslott,
Hvarur Du sett, hur, ledd af segrens fana,
Geniet, kraften, hjeltemodet gått.
Men djupt i finnens hjerta städse bodde
En kärlek, hvilken trädt förtröstansfull
Till sina furstars eget, då han trodde,
Att maktens purpur, att dess skatters gull
Ej hunnit än förblända deras öga,
Så att de icke kände mer igen
Det sändebudets anletsdrag — och föga
Utaf dess ord förstodo meningen.
Dock fastän Ruriks herrskarkrona strålar
Med sken, förökt af tusenårig brand,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
