Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De lunder, som sin högtidsdrägt, den gröna,
Med milda fläktars tillhjelp draga på,
Och dalen, hvilken blomsterdofter gjuter
Och skördars gullflod ur sin mörka famn,
Men mer än allt den kärlek, som sig sluter
Till arfvingen af Alexanders namn.
Uen detta namn allena för oss klingar,
Till hälften lik en mäktig hjeltesång,
Till hälften lik en ljuf idyll, som tvingar
Oss höra på dess toners milda gång.
Betagne af en stilla, fridfull tjusning
Vi lyssna till det som till vindens röst,
Som än en storm, och än en vestans susning,
Med undran fyller och med frid vårt bröst.
O! blir din vilja hög som din förmåga
— Mer stor än den på jorden ingen finns —
Att vidmakthålla samma känslors låga,
Som tändts af den, som Finland evigt minns;
Då skall Du lefva för livarenda finne,
Sen seklen ren sig hejdat i sitt lopp,
Än lika kär, fast blott ett sagominne,
Som nu Du lefver som vårt skönsta hopp.
Väl lägges för Dig neder nu en ringa.
En snart förgänglig känslans offergärd,
Som ej på snillets örnavinge svinga
Sig mäktar högt kring en förvånad verld;
Ett välde har den dock — den sätter orden
Till rösten, som oss manar evigt fram
Att dö och lefva trogne fosterjorden
Och trogne våra furstars höga stam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
