Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 11 Januari 1851.’")
Pehr Brahes ande stod på silfversky
Och såg från blåa fästet ned;
Såg tvänne sekel, som re’n hunnit fly,
Sem månen sista gången spred
En tårögd glans uppå den afskedsstunden,
Då „grefven15 sade sitt farväl
Åt detta land, hvari sin själ
Han gjöt,
Som vårens fläkt gjuts i den stela lunden.
Den ädla andeblicken troget föll
Först på hans forna älsklingsstrand,
Der hugstor han den fackla utsträckt höll,
Hvars gnistor öfver stad och land
Den nya gryningen i Finland tände.
Men facklan sjelf, som morgon väckt,
I grus och aska nu var släckt;
Och bort
Från Auras strand med sorg sig blicken vände.
Dock sil Der fjerran i en annan nejd,
Der förr mot öde, blinda skär
Blott vreda vågen drog i bister fejd,
Och blixtar lyste töcknens här,
Ett kerrligt altare sin klara flamma
Åt ljusets helga makter vigt,
Och ren som nunnans första bigt
Den steg
Dit, hvadan ljusets strålar ytterst stamma.
*) Satta i musik ai Pacius, afsjöngos dessa verser vid den fest,
med bvilken Finlands universitet firade minnet af det fjerdedels sekel,
hvarunder högskolan hade fått lefva, skyddad af sin dåvarandt
höge kanslers storsinnade hägn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
