Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hiir väcks ej blott trumpetens söfda dön,
Men äfven mången hjertats glömda saga.
Om också denna scen ej verlden all
Betyda mäktar, såsom Shakespeare ville,
Sig sjelf dock Finlands folk här skåda skall
Med kärlek återgett af Finlands snille.
Vårt trumpna allvar sig förklaradt ter
I konstens spegel, som det fula ratar,
Men som, då hon åt menskors dårskap ler,
Ej för dess dårskaps skull dock menskan hatar.
Här hvarje hjerta finna bör ett ljud,
Som med dess egna toner sammanklingar;
Åt hvarje sinne borde sångens gud
En fläkt förläna ifrån sina vingar,
Att menskohjertat, hän af konsten fördt,
Må ofvan hvardagssorlets hvirflar stiga:
Det ädla för en stund sig göre hördt,
Det låga för en stund sig läre tiga.
På samma linje solen middag gett
Åt Suomis sjöar och åt Hellas vatten.
Det högsta lif, som menskligketen sett,
Dock bodde der, då här blott rådde natten:
Men ljuset fann dock vägen till oss opp
Och tänder nya drifter i vårt sinne;
Och bättre är ett lif af framtidshopp
Än lefva sörjande på forntidsminnen.
Dn Finlands genius, som i sorg och nöd
Det finska folket upprätthålla mäktat,
Som, när det varit nära re’n sin död,
Ny lefnadskraft uti dess hjerta fläktat,
Se till, att folkets högre lefnadsmod
Af hvardagens bekymmer ej förqväfves,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
