Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vårt land ändock kar ädla, varma sinnen,
Som ej behöfva bida, tills blott minnen
Förtälja, att ett berrligt verk fanns till.
De kunna glädjas, medan än det är.
De bafva hjerta för, livad godt det vill,
Och hoppas på den frukt, det engång bär:
Ty höst och sommar, vår i samma barm
Kan bo tillsamman, solbelyst och varm.
Af dessa sinnen som en lycka kändes,
Att konstens blick till våra bygder vändes,
Och bon, ej nöjd att bo som de fördömde
I mörka hålors mörker och elände,
Ett altar bygde, der hon offer tände
Åt smak och snille och om framtid drömde
För sina under i vårt kulna land.
Annu, när tegen skars af frostens band,
Ett strängaspel här ljöd, som finska händer
Ej skött så skönt, se’n Wäinämöinens lyra
Betämde all naturens vilda yra.
Vid sidan af Moliéres ljöd Shakespeares stämma,
Och våra egna sånggudinnor hemma
Begynte känna sig på scenens tilja;
En ädel täflan och en högsint vilja
Att gå i spåren af, hvad konsten stort
På scenen framfört, födde aDaniel Hjort,75
Der nybegvnnarn mästarns lager skar
Och tycktes båda oss en dag så klar,
Att man på q väl len ej behöfde tänka.
Men ej blott qvällen, sjelfva natten snart
Helt plötsligt kom. — — Ett irrbloss blänka
Och slockna kan ej med mer tanklös fart
Än dessa ljus, vi trodde tända opp
Vid evighetens stjernor och vårt hopp
Tyckts vinka hän på gränsberöfvad bana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
