Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi stå besegrade förutan strid,
Och sorgflor är den enda slitna fana.
Som anstår nu vårt nederlag, vår — frid.
Och konstens hemvist är ett danaarf,
Försmådt ej nu blott, men för tidehvarf.
Dock nej! Om Finlands framtid ej är all,
Till spillo får dess konst ej heller gifvas,
Och ej den domen öfver oss må skrifvas,
Att vi ej härdat ut det tempels fall.
Hvars daning evig ära skänka skall.
Prolog,
dä Hctoingfor* teater änyo ÖppnadeA
den 2 Oktober 1S66.
Nu är det höst, men sommaren drömmer
Än om sitt fallna välde och glömmer,
Att den är vorden
Främling i norden,
Främling i midnattssolarnes land.
Men innan rosen ännu står förfrusen,
Der fågelsången längese’n var stum,
Upptändas åter här de släckta ljusen
Och sprida dagrar öfver detta rum:
Och toner väckas under hvalfvet åter,
Som, huru känslan jublar eller gråter,
Sig kläda i det skönas bästa färg.
Hvart ha’ de gömt sig nu, de hemska spåren,
Som visat oss, livar här allhärjarn gick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
